Om vi vill veta hur bred en bok är kan vi använda oss av en linjal. Vi lägger linjalen mot boken och ser var på linjalen boken slutar. Eftersom linjalen är uppdelad i lika långa numrerade delar kan vi säga hur många av dessa delar som boken var bred: ”boken var lika bred som femton linjal-delar”, till exempel. Eller vanligare: ”boken var femton centimeter bred”, eller kanske ”boken var femton tum bred” (om det var en väldigt bred bok). Det här säger oss ingenting, i sig, förstås – vi behöver använda vår linjal för att mäta något annat för att kunna använda siffran femton. Boken är kanske bredare än en annan bok, som bara var tolv centimeter – vilket i sin tur är en miljon gånger kortare än avståndet från där jag bor till Eskilstuna. Om jag lade den boken framför mina fötter, satte mina tår där boken slutar och lade boken framför mina tår igen, en miljon gånger, skulle jag komma till Eskilstuna, om jag hade gått åt rätt håll och inte blivit överkörd.
Ett annat sätt att mäta boken skulle kunna vara att lägga den på bordet och sedan skjuta den mot kanten och ta tid hur lång tid det tar innan jag hör dunset: boken är tolv sekunder lång. Det kräver förstås att jag skjuter boken lika fort hela tiden, men å andra sidan kräver jag av min linjal att den är uppdelad i lika stora bitar, vilket inte heller är helt lätt om man ska göra det själv. Om vi ville veta hur tjock boken var skulle vi kunna lägga in den i frysen och se hur lång tid det tog för boken att bli rumstempererad igen. Säger det något om hur tjock boken är? Ja, vi kan ju jämföra med en annan bok – tunnare böcker håller kylan sämre.
Nu kanske du vill invända och säga att det har blivit tramsigt i överkant: för att det ska funka måste ju båda böckerna ha samma papperskvalitet, och dessutom så säger det ju bara något om relativ tjocklek, inte om hur många sidor boken har – varje sidan kanske är jättetjock? Och då får jag naturligtvis hålla med, mätningen har sina begränsningar, och antaganden. Men även när vi mäter tjockleken med en linjal så vet vi inte hur många sidor den har. Om det var det vi ville veta så borde vi ha använt en helt annan metod. Vi borde ha satt fyra fingrar på bokryggen och tummen på sidorna och sett hur starkt luftdrag det bildades när vi flippade genom alla sidorna. Eller, om man har gott om tid antar jag, räknat dem en och en. Fast varför vill vi veta antal sidor egentligen? Handlar det om hur mycket text vi måste läsa? I så fall verkar det inte så bra att räkna sidorna. Istället borde vi fotografera alla sidor och låta ett datorprogram mäta den totala mängden svart färg, för det är bara den svarta färgen vi behöver läsa. Eller, det kräver ju att inte är jättestor storlek på texten. Bättre att mäta antalet avstånd mellan det svarta.
När vi mäter gör vi det alltid med något annat som referens. Den referensen är meningsfull för att vi kan jämföra den med något annat. Visst kanske det är opraktiskt att mäta tjockleken hos en bok med en termometer, men det beror bara på omständigheterna – som att papperskvaliteten varierar hos böcker. En bra mätning är helt enkelt en sådan som utesluter sådana variationer som vi inte är intresserade av. Om vi ville veta tjockleken på böcker för att vi tänkte isolera vårt hus med dem hade det inte varit något större fel på den. När vi räknar sidor i en bok så gör vi det för att det alltid brukar finnas ungefär lika många ord på en sida i varje given kontext. Om vi ville veta hur mycket bläck som gick åt att trycka en bok skulle det inte vara något större fel på metoden att fotografera sidorna och analysera mängden svart. Så två saker: för det första: mätmetoder finns överallt – det handlar bara om att hitta två saker som hänger ihop, och för det andra: en mätmetod är bara bra eller dålig i relation till sitt syfte.
Bild: By David Monniaux007 Tanuki© Jorge Royan / http://www.royan.com.ar / CC BY-SA 3.0User:ZX95, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=21987941