Ibland stöter man på människor som tycker att filosofi är meningslöst flum, verklighetsfrånvända abstraktioner eller långa diskussioner om detaljer som ingen bryr sig om. Har de fel?
Jag vet inte. På vissa sätt ja, på andra sätt nej. Låt oss sitta ned och reda ut hur det är egentligen – vad är meningsfullhet (och för den delen flum), blir abstraktioner automatiskt verklighetsfrånvända (hur är det då med fysik och newtons lagar?), och hur avgör man om den detalj är viktig nog för att bry sig om eller inte (för vissa detaljer spelar ju roll)?
Min syn på filosofi är att det inte är så viktigt att från början bestämma vad det är. Dom flesta har redan en idé av vad filosofi är, och vilka frågor som är filosofiska och inte, och det räcker bra för att börja med. Under samtalets gång kan man göra distinktioner. När jag håller samtal och deltagarna får välja sina frågor brukar jag bara säga att det inte ska vara frågor som man antagligen kan googla sig fram till svaret på, typ hur långt är det mellan Stockholm och Göteborg.
Grunden i filosofi som aktivitet är undrandet, frågorna, sökandet efter sanningen. Det var på det sättet filosofi uppstod som verksamhet innan den grenades av i olika vetenskaper. Så länge man inte vet om på förhand var ens sökande kommer hamna finns det ingen anledning och begränsa sig.
Men om det man verkligen undrar är vad filosofi är då? Vad är svaret? Vad är egentligen filosofi? Jag vet inte riktigt. Låt oss sätta oss ned och prata om det.
(Du kan läsa mer om det här i min blogg.)