Traditioner

Döende, för julens skull.

Under julen gör vi en hel del märkliga saker som att hugga ned ett träd och sätta det i vårt vardagsrum, dekorera det och lägga presenter under det. Det finns egentligen ingen riktig anledning till varför vi gör detta. Det finns inte heller någon egentlig anledning till att vi tycker att just en viss sorts mat ska serveras under julen. Vi gör det mest för att det är tradition. Till och med på nyår har jag varit med om att man ”går ut för att titta på fyrverkerierna” på tolvslaget, trots att vi var så långt borta från andra att det var uppenbart att det inte skulle finnas mer än någon enstaka explosion i fjärran. Det är en tradition att gå ut en stund på tolvslaget, och därför gör man det.

Det finns förstås en sorts anledning till att vi gör allt detta: vi har gjort det sedan vi var små, vi har sett på tv att man gör så, våra föräldrar har sagt att det är så man gör och så vidare. Det är ju en sorts förklaring till varför man gör det. Det går kanske att studera vidare och hitta historiska förklaringar om symboliken hos trädet och att man trodde att det – kanske, nu hittar jag på – skulle ge god tur, bra väder eller stor skörd. Man trodde kanske att det fanns en kausal koppling mellan handlingen och något man egentligen bryr sig om, och vanan har levt kvar trots att vi inte längre tror det. Lite som att gå ut på nyår även när det inte finns några fyrverkerier att se.

Det hela blir kanske mest så märkligt eftersom vi inte har så mycket traditioner till vardags. Vi lever rationellt. Vi lever våra liv enligt ett ideal där saker ska göras rationellt: vi mäter tid och planerar och försöker vara effektiva. Om vi gör något som inte är effektivt, är det för att det är roligt eller njutbart – som att se en film eller ha semester. Traditionerna kommer fram just vid vissa tillfällen och många av dessa vanor är inte särskilt vettiga om man tittade närmare på dem: fettisdagen, kräftskivor och valborg till exempel, för att inte nämna midsommar. Men njutning räcker inte riktigt till för att förklara kräftskivor: man måste inte ha hattar, tallrikar med kräftor tryckta på dem, eller märkliga månformade kulörta lyktor. Man hade nog varit ganska glad ändå. Vi måste inte plocka in ett träd. Julen är kul ändå.

Traditioner är sociala fenomen – de finns i kraft av våra handlingar. Det är ganska självklart egentligen – det blir ingen jul om man inte gör det till jul. För övrigt till skillnad från sommaren, som kommer helt oavsett om Ida sätter fart eller inte. Och nej, Ida, det är inte du som gör så att blommorna blommar. Det är ljuset. Hur som helst, alla julfilmer som har ”julens magi” och ”hjälpa tomten att rädda julen” som handling säger i själva verket något väldigt konkret: vi skapar julen genom våra handlingar. Vi kanske kan avstå från några av handlingarna som konstruerar våra traditioner, och över tid byta ut dem, men om vi avstår för för många för snabbt kommer traditionen att försvinna.

Jag tror att traditioner, som fenomen i sig, är något bra. Det skapar strukturer och ritualer i våra liv, som skänker en känsla av mening, på ett behagligt cirkulärt sätt. Det är jul, och alltså måste vi göra alla dessa saker, för annars blir det inte jul, och det vore ju fel eftersom det ju är jul. Fråga inte så dumt och gå ut och hugg ned ett träd. Nej, inte en tall, vad håller du på med?

Kanske borde vi istället försöka skapa nya traditioner, fler traditioner? Earth Hour kanske är en begynnande sådan, men som behöver bli längre – en timme är för kort tid, och behöver fler tydligt utstakade ritualer än bara släcka lampan. Men man kan ju inte skapa traditioner helt själv, eftersom de är sociala fenomen, så man får gå ihop ett gäng vänner och bekanta. Kanske göra det, vad det nu är, tillsammans de första åren för att sedan missionera ut det till andra vänskapskretsar. Ritualerna måste vara tillräckligt udda och specifika att de står ut, men samtidigt bygga på sådant som är bekant och omtyckt. Mat och dryck, ljus och dans är klassiker, och så lägga till något speciellt, något tokigt.

Det hela får gärna ges en extern koppling. Kanske en speciell dag som kopplas till något större – fira någon speciell persons namnsdag kanske, eller ett astronomiskt tillstånd. Vårdagjämningen är en bra kandidat, till exempel, en ganska viktig punkt på året men ingenting som händer just precis då och därför. Å andra sidan händer både påsken ibland då, och det är inte jättelångt från Valborg. Men det kanske ändå kan duga. Man kopplar ihop det med en maträtt – solskenskaka av något slag, och en lite märklig handling. Kanske alla knäcker ett ägg i en skål samtidigt som man säger något man är tacksam för? Och sedan lagar man en omelett av allt ihop för att fira att livet kommer åter, om än inte till just dessa ägg. Men man kanske måste döda ett träd eller knäcka några ägg för att skapa en tradition.