Erfarenhet eller logik?

Bäst kanske att inte reta upp någon som ska puckla på en, när allt kommer omkring.

Tänk dig att du tränar boxning med din kompis. Din kompis har fått hyra ett skåp som ni har tillsammans på träningshallen där ni låser in handskar och mitsar så ni slipper släpa med dem hem varje gång. Det är din kompis som står på kontraktet så hon har med sig nyckeln. Fast din kompis är lite glömsk. Eftersom du är lite oroligt lagd frågar du ibland när ni ses om hon har med sig nyckeln, trots det egentligen är försent då, eftersom den ligger hemma. Och det händer några gånger att du frågar om hon har glömt nyckeln, och då har hon förstås det och ni kan inte träna.

En dag när du frågar henne och hon har glömt säger hon plötsligt:
“Vet du, det känns så tråkigt att du alltid tror att jag glömmer saker.”
“Ja, men jag frågar ju bara för att du ofta glömmer.”
“Nähä. Vet du, jag känner dig utan och innan. Jag känner dig så bra att jag förutsäger om du kommer svika mig, och ställa frågan, eller om du kommer stå upp för mig och inte fråga. Och de dagarna då jag tror att du kommer svika mig och fråga om jag glömt den, då lämnar jag nyckeln hemma.”
“Vad då, så det är bara om jag frågar dig som vi inte kan träna?”
“Ja, och jag har inte haft fel en enda gång. Kan du minnas en enda gång senaste halvåret som du inte frågade och jag hade glömt den?”

Du tänker efter och inser att nej, det kan du inte. Det är bara när du har frågat som hon har glömt den. Väldigt märkligt.

Nästa vecka möts ni som vanligt vid lokalen. Så fort du ser henne så slår det dig: ska du fråga, eller inte?

Du känner din kompis väl, och vet att hon inte skulle ljuga och låtsas att hon inte hade tagit med nyckeln om hon hade tagit med den. Hon är kanske lite störig, men hon är inte oärlig. Är nyckeln med så kommer hon erkänna det, det vet du.

Du skulle kunna tänka att eftersom hon känner dig så väl och kan förutsäga det du gör så himla bra, så är det bästa att inte fråga. För då lär hon ju ha förutsagt att du inte skulle fråga och tagit med nyckeln. Bäst att hålla tyst.

Å andra sidan så har hon ju nyckeln med sig eller inte. Antingen är den med, eller så är den inte det. Det är ju inget som du kan påverka nu. Visst kanske det är bättre för er relation, på sikt, om du inte frågar. Men här och nu finns det ju ingen anledning att inte fråga. Hur ska du göra?

Det här är en variant av “Newcombs problem” som skapades av fysikern William Newcomb men blev allmänt känt när filosofen Robert Nozick 1969 skrev om det. Scenariot är lite annorlunda, förstås, men kärnan i problemet är samma.

Det som det mynnar ut i är skillnaden mellan två olika metoder för att fatta beslut. Den ena, evidentiell beslutsteori, utgår från det statistiska underlaget när man fattar beslut. I mitt exempel ovan så är det att kompisen har haft rätt alla gånger under ett halvår. Den andra, kausal beslutsteori, tittar på vad som är möjligt från ett kausalt perspektiv. I mitt scenario är det att antingen så är nyckeln med eller inte. Att fråga efter den förändrar ingenting.

Det spännande med det här problemet är att det ofta händer att folk har starka intuitioner om hur man ska göra. Man kan förändra exemplet och säga att kompisen har gjort hundra miljoner förutsägelser tidigare och alla har varit rätt. Då verkar det idiotiskt att fråga, speciellt om man ändrar exemplet så att det är mycket pengar inblandat. Men, å andra sidan, antingen är nyckeln men eller inte. Några av mina hetsigaste diskussioner med filosofivänner och kollegor genom åren har handlat om det här problemet. Folk tycker inte sällan väldigt olika och väldigt starkt. Själv tycker jag att det är uppenbart att man ska fråga (och kanske har jag omedvetet skrivit exemplet för att göra detta som den rimligaste tolkningen). Man kan inte ändra det förflutna. Vad tycker du?

Julieb2768 [CC BY-SA 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], from Wikimedia Commons