En övning vi ibland gör med våra unga filosofer i Tänka Noga är känsloracet. De delas in i grupper och uppgiften är helt enkelt att skriva ned så många känslor som möjligt under tre minuter. Snabbt efter det har börjat kommer frågan: gills den här känslan? Mitt svar är som ett orakel: ”om du tycker det är en känsla, så skriv ned den”. Måste det vara ett ord eller kan det vara flera? ”Skriv så många ord som behövs.” För vissa grupper skiftar övningen då karaktär och blir inte deskriptiv utan kreativ. De skriver upp känslor som ”pizzasugen”, ”Billys-pizzasugen”, ”godissugen”, ”trött efter en lång dag”, ”trött för att man precis har vaknat” och så vidare. Andra hittar inte denna lösning, eller väljer bort den, och försöker istället hitta riktiga känslor. Men då blir plötsligt leken jättesvår. Hur vet man vad som avgränsar en känsla från en annan? Sorg och glädje är känslor, och definitivt olika känslor, men vemod och melankoli? Och lycka och glädje är olika, men är lycka en känsla? Är det inte något man är, snarare än något man känner sig? Annars borde väl ”trött” också räknas? Man kan ju vara trött, utan att känna sig trött. Tvärtom då? Ja, antagligen? Om man har sovit gott och länge kan man ju känna sig trött, men det är man ju inte. Fast om man känner sig trött på morgonen spelar det väl ingen roll hur länge man sovit, man är väl trött ändå?
Det går som sagt inte lika ”bra” för dessa grupper när man redovisar resultatet. Har man en whiteboard kan grupperna få skriva upp sina känslor samtidigt på tavlan, har man blädderblock kan det vara enklast att man river ut blad och att de skriver direkt på sidorna, och att man sedan sätter upp sidorna så att alla kan se. Om det inte är oöverstigligt många känslor kan man läsa upp dem, annars kanske man läser upp några som är samma mellan grupperna och några som är helt olika. Frågorna man ställer till deltagarna kommer av sig självt: finns det något gemensamt med allt som står på tavlan? Finns det någonting som inte borde vara en känsla? Hur vet man om något är en känsla eller inte?
Deltagarna hittar förstås inget svar på den korta tid som finns kvar innan man går vidare till något annat. Övningen ovan handlar egentligen inte om att reda ut känslolivet, det är nog mer en uppgift för en psykolog, utan en övning i att göra distinktioner, resonera och ge argument. Men den landar ofta i behovet av att försöka skilja mellan känna sig och vara. I många fall verkar det som att man kan känna sig utan att vara och vara utan att känna sig och både känna sig och vara. Men det finns också en skillnad mellan att ha en emotion och att känna av ett kroppsligt tillstånd: att känna av att man är hungrig behöver inte vara en känsla utan en förnimmelse, lite som att man känner av att något är varmt eller kallt. På samma sätt skulle att till exempel att känna sig trygg innebära att man gör en bedömning och kommer till slutsatsen att man är trygg. Trygghet är egentligen ingen känsla utan ett ens bedömning av verkligheten. Men kan man verkligen inte känna sig trygg? Kan man ha så fel om vad man känner?
Svårigheten om att veta vad som är en känsla handlar inte om att övningen görs med barn – senast idag fick en grupp studenter från Umeå Universitet som var med om ett ”prova på-samtal” uppgiften att skriva ned den känsla som de fick av att titta på ett fotografi. Bara en av tio par hade skrivit ned något som normalt brukar kallas en känsla, och när de pressades på den punkten sade något i stil med ”känslan man har när man sitter i baksätet när ens förälder kör bil”.
Trygghet, vill man kanske säga. Känslan man känner är trygghet. Eller, om ens föräldrar inte är så bra på att köra bil, skräck. ”Känslan man har när man sitter i baksätet när ens förälder kör bil” är inte en egen, distinkt känsla. Men hur vet man då vad som är en distinkt känsla? Finns det lika många känslor som det finns tänkbara situationer? Det finns två problem här: det ena handlar om att kommunicera till andra det vi känner. Precis som att smaker är svåra att förmedla – viner beskrivs ofta med ord som egentligen är metaforer, ”tobak”, ”läder”, ”svettig häst” och så vidare – så är känslor svåra att förmedla, och det brukar gå bäst genom att försöka väcka den andra personens empati genom att beskriva en scen där de skulle känna likadant. Det andra problemet är empiriskt. När vi jämför två känslor är vi (tror jag) alltid beroende av minnet av känslan. Vi jämför ett minne av en känsla med en känsla vi har nu, eller till och med två minnen med varandra. Sorgen när ens hund dog och sorgen när ens morfar dog – är de samma sorg bara olika starka? Är de inte också kvalitativt olika? Hur tar vi reda på detta?
Jag har en lapp som jag använder som bokmärke på vilken det står nio grundkänslorna, antagligen enligt någon konvention inom psykologin även om jag inte lyckas hitta en källa till just dessa när jag söker:
- Intresse / Nyfikenhet
- Glädje / Kärlek
- Förvåning / Chock
- Ilska / Irritation
- Rädsla / Oro
- Sorg / Ledsamhet
- Skam
- Skuld
- Äckel / Avsky
Detta är ju egentligen psykologins område, även om psykologi och filosofi i min mening är nära sammanlänkade. När jag googlade för att se lite närmare på den här listan hamnade jag på en artikel från 2017 som skrev så här:
Any textbook on neuroscience, psychobiology or neuropsychology includes a chapter with a summary on emotions. Although extensively studied, an unequivocal definition of emotions is still lacking and the subject of contentions. For example, in the 1980’s, Fehr and Russell (1984, p. 464) wrote that “Everyone knows what an emotion is, until asked to give a definition. Then, it seems, no one knows.”
Basic Emotions in Human Neuroscience: Neuroimaging and Beyond av
Celeghin, A med flera.
Det finns – som det irriterande nog alltid gör – så otroligt mycket mer att kunna på det här området, och det här området är dessutom ett där jag inte är så inläst ens på vad filosofin har att säga. Det finns så klart en ”Philosophy of Emotions” där det finns litteratur att läsa. Men det är aldrig fel att börja med en egen fundering. Hur många olika känslor kan du säga att du kan komma ihåg att du har haft? Är glädje samma känsla om det är glädje över en fotbollsvinst eller glädje över att ha överlevt en olycka? Kan du ha fel om vad du känner? Kan du känna något utan att veta om det? Och vad är det du känner när du försöker ta reda på vad du känner?