Ibland tror jag att min spis inte riktigt vill värma mat. Visst, när man slår på den piper den glatt, och sätter igång med stor glädje att koka vatten och hetta upp olja. Men det räcker med att jag råkar snudda det allra minsta på strömbrytaren för att den ska kasta in handduken och ge upp. Ibland räcker det nästan med att jag råkar titta lite menande på avknappen för att den ska säga hejdå och stänga av sig. Den är också ganska grinig när det gäller att komma åt någon av kontrollerna när den är avstängd. Råkar man ställa något så att det kommer åt ”öka värme”-knappen tjuter den högljutt tills man tar bort det som hamnat där. Och försöker man använda alla fyra plattor samtidigt blir den märkbart trött, det är mer än den orkar och man kan höra den pusta medan den frenetiskt växlar mellan alla fyra plattor, med bara två på i taget så att alla åtminstone är ganska varma.
Det här är ju naturligtvis inte bokstavligt talat sant. Min spis ”vill” ingenting. Den är inte heller ”grinig” eller ”trött”. Det är inte egenskaper som en spis kan ha. Att uttrycka sig så här är antropomorfism, det vill säga att låtsas som att saker som inte är människor beter sig som människor. Det är också ett exempel på den ”intentionala strategin” funkar, som den beskrivs av Daniel Dennett i hans text ”True Believers – the intentional strategy and why it works”. Jag försöker förstå varför min spis gör som den gör genom att låtsas som att den är en rationell aktör och har sådana tankar och åsikter (engelska: beliefs) som man kunde förvänta sig att någon skulle ha givet dess plats i världen och dess syfte. Sen tänker jag vilka behov och önskemål en sådan rationell aktör borde ha, och så förutsäger jag hur den kommer bete sig. Vad borde en spis tro? Ja, att jag vill att den ska värma upp mat när jag trycker på knappen. Och en rationell spis borde vilja göra sitt jobb och värma upp maten, så när den plötsligt stänger av sig måste jag tänka att spisen trodde något annat än vad jag tänkte att den trodde, eller att spisen ville något annat än vad jag tänkte att den ville.
Medan det finns strategier som kanske är smidigare att använda för spisar, till exempel design-strategin där man förutsäger dess beteende på antagandet att den beter sig så som den är designad att bete sig, så är den internationala strategin en av de smidigaste strategier vi har när vi förutsäger människors beteenden. När vi försöker förstå vad andra människor ska göra så utgår vi från att de är rationella, tänker över vad det vore rimligt för en människa att tro är sant utifrån den personens plats i världen och liv, och slår ihop det med vad vi tror att den personen vill. Personen tror nog att jordnöten är en nöt, och den vill inte äta nötter, så då kommer den att pilla bort jordnötterna från chokladkakan. Lätt som en plätt – det här är något vi är väldigt duktiga på. Vi kan använda ”välvillighetsprincipen” för att ta reda på vilka övertygelser personen har, vilket innebär att anta att det system vi försöker tolka är maximalt likt oss själva som det bara går och fortfarande ta hänsyn till de fakta som föreligger.
Att säga att en person faktiskt tror något eller har en tanke är, så som jag förstår Daniel Dennett, bokstavligt talat sant när ett system är så komplext att den intentionala strategin är den enda strategin som fungerar. Anledningen till att min spis inte verkligen har tankar eller en vilja är att den inte är tillräckligt komplicerad, och vi kan lika gärna förstå den utifrån en annan strategi. Antagligen förstår vi den bättre genom att tänka utifrån hur den är designad. Men om vi skulle sätta dit en kamera, ett minne och så vidare skulle det till slut vara så att min spis verkligen trodde saker.
En radikalt annorlunda position tar David Chalmers i ”Consciousness and its place in nature”. Han argumenterar för att det är tänkbart att inte ens människor har tankar. Vi kan tänka oss en varelse som är in i minsta detalj lik en människa – ned till varje liten neuron – men som inte är medveten: en zombie. Och om detta är tänkbart, då är det metafysiskt möjligt att det kan finnas sådana zombies, och då kan inte medvetandet vara en fysisk komponent. Antagligen skulle Chalmers säga att min spis inte tänker, men framförallt säger han att det inte spelar roll hur många avancerade uppgraderingar jag ger den – om den är medveten så är det inte på grund av dess fysiska egenskaper, utan på grund av icke-fysiska egenskaper. Vad detta skulle vara för egenskaper är för mig fortfarande oklart.
Det har skrivits hyllmeter om dessa tankar, inte minst om Chalmers argument, och jag kan inte på något sätt göra diskussionen rättvisa – faktum är att jag tvivlar på om ens det jag har skrivit gör dem någon rättvisa. Istället återvänder jag till min spis och frågar mig: hur användbart är det är använda den intentionala strategin på min spis? Nog inte särskilt. Jag kan inte göra några nya intressanta förutsägelse om hur den kommer bete sig. Vad kommer hända om jag torkar av med en trasa runt plattorna? Ja antagligen kommer den tro att jag vill stänga av den, så då kommer den stänga av sig. Fast det visste jag ju redan från början. Snarare är det ett bra pedagogiskt sätt för mig att inte bli lika irriterad på den när jag måste torka av lite efter att pastavattnet kokat över och den plötsligt stänger av alla andra plattor. Det är lättare att orka med att den är trött än att den är illa designad – alla blir trötta ibland. Å andra sidan är det nog lite det vi använder den intentionala strategin till för att orka med våra hundar, barn och kollegor när de inte gör som vi tycker att de borde. Vi utgår från att de är rationella för att kunna leva med dem. Vi behöver behandla dem som personer med åsikter och tankar för att orka, men visst är det tänkbart skulle vi kunna ha fel? Att de bara är zombies allihop, och det bara verkar som att de tror och vill saker? Eller, för den delen, tvärtom – att saker som jag inte tror är medvetna faktiskt är medvetna. Som min spis – zombiespisen.