”Vetenskapsfilosofi är lika användbart för vetenskapspersoner som ornitologi är för fåglar.”
Okänd
Citatet ovan sägs ofta härröra från den kvicke fysikern Richard Feynman, men när jag nu skulle hitta källan visar det sig att det nog inte finns någon riktig källa. Det som citatet ska betyda är att precis som fåglar inte behöver kunna något om det vetenskapliga studiet av fåglar för att vara framgångsrika som fåglar – till exempel att hitta mat och fortplanta sig – behöver inte heller vetenskapspersoner kunna något om det vetenskapliga studiet av vetenskap för att bli framgångsrika som vetenskapspersoner (vilket strängt taget också kräver åtminstone att hitta mat och säkert gärna också fortplanta sig).
Jag är inte den förste att ifrågasätta den här slutsatsen. Tvärt om är det ganska uppenbart att folk som håller på med vetenskap behöver fundera över vad som är bra vetenskap, och i synnerhet varför det är bra vetenskap. Kanske fundera över om de här sakerna som teorierna postulerar – atomer, krafter, politiska partier, och vad det nu kan vara – finns och vad det egentligen betyder. Och det vore väl smidigt om man kunde lära sig om vad som är bra vetenskap och varför, inte bara genom att kontorsäldsten inviger en i de mystiska ritualerna och lärorna, utan istället att det fanns en bok man kunde läsa eller en kurs man kunde ta. Kanske baserad på ett systematiskt studium av hur vetenskap fungerar. Och då landar man i vetenskapsfilosofi, eller vetenskapsteori om det ordet känns mindre smittat av humaniora.
Sedan undrar jag om citatet ens är sant för fåglar. Det finns ju vissa språkliga och (gissar jag) kognitiva problem som man stöter på när man försöker förklara ornitologi för fåglar. Men det är ju inte poängen, och om vi kunde förklara ornitologi för fåglar, skulle de inte tycka det var intressant? Och användbart? Varje enskild fågel lär sig visserligen mycket under en livstid, och nog förmedlas erfarenheter mellan fåglar ibland (källa: feeling) men nog måste deras kunskaper om andra fåglar vara bristfälliga i vissa avseenden. Saker om rovfåglar eller bytesfåglar, till exempel.
Citatet känns rimligt och kul när man först hör det, men ju mer jag tänker på det desto mer faller det samman. Just den upplevelsen är ganska vanlig i filosofi. När man kommer in på detaljerna blir allt som var tydligt och lätt komplicerat och svårt. Den här veckan beskrev jag det med en annan liknelse: Att hålla på med filosofi är att zooma in på en bild, ju närmare man kommer ju mindre tydligt är det var gränserna går. Vi har pratat om vaghet och mångtydighet förra veckan i kursen som jag undervisar på. Ett exempel var det engelska ordet bank, som ju är mångtydigt eftersom det både finns bank, som har hand om ens pengar mot betalning, och flodbank (på engelska då som i river bank) som finns vid bredvid en flod. Men, menade jag, det är inte vagt. En bank är en bank för den har tillstånd av en myndighet att bedriva bankverksamhet (en lånehaj är ingen bank), och antingen har man det tillståndet eller så har man inte det. Det finns ingen glidande skala mellan. En bank i den andra bemärkelsen är marken bredvid ett vatten, och antingen så är det mark bredvid ett vatten eller så är det inte det. En ”sandhög”, som kontrast, kräver ju ett visst antal sandkorn för att det ska vara en sandhög, men det är inte tydligt exakt hur många, och varför det slutar vara en hög om just det sandkornet försvinner.
Idag berättade en student att hen hade legat vaken och funderat över det där exemplet. Var ändå inte flodbank vagt? Fanns det inte något tillfälle där det var svårt att avgöra om något var en flodbank, och inte ett träsk eller någon annan lämplig geologisk term. Jag blev studenten svaret skyldig – jag vet inte. Det verkar ju inte vagt, men jag är ingen expert (och det var ju strängt taget ett exempel). Kanske om man kunde mer skulle det visa sig vara vagt. Studenten påminde mig då om det jag sagt att vad det än är man tittar på så faller det samman när man kommer tillräckligt nära.
Det beteendet att falla sönder är frustrerande, ibland mycket tydligt så även för studenterna. När man håller på med filosofi vänjer man sig. Man upptäcker en oklarhet, försöker göra reda, får lite klarhet, får tre starka motargument, tar en kaka, överger sin nya ordning, går hem och lagar middag. Med någon liten förhoppning (kanske till och med grundad i omedveten erfarenhet) att det kommer gå lite bättre nästa gång.
Det finns en annan poäng att dra ur en sådan oklarhet. Det är att få saker är tydliga på riktigt. Verkligheten, så som vi kan uppfatta den åtminstone, är oklar. När vi interagerar med den behöver vi vara medvetna om den oklarheten, studera den, och gör medvetna val. Det finns inga observationer som inte grundar sig i vad vi vet sedan tidigare eller i våra hjärnors organisation: världen är inte naken för oss att studera. Vi uttrycker våra undersökningar i ord som kan betyda många olika saker, och det är ofrånkomligt. Det ansvarsfulla att göra är att acceptera detta och se till att vi är rättfärdigade i de val vi gör när vi observerar och att vi väljer våra ord medvetet. Och allt annat som är en del av vetenskapsfilosofi.
Bild av: Maureen Barlin (CC BY-NC-ND 2.0)