Ett ädelt pris

Den nobla Nobel

Att tilldelas nobelpriset är nog en av de största meriterna en forskare kan ha – ett kännetecken på att man gjort något som inte bara är betydelsefullt inom sitt fält, utanför hela mänskligheten. Om vetenskapen bygger ett torn så är en nobelprisvärdig upptäckt en byggsten som har gjort det möjligt att bygga ännu högre än någon föreställt sig.

Att belöna sådana upptäckter känns väldigt vant för oss. Vi tycker att det är viktigt eftersom det uppmuntrar forskare att sträva mot nya höjder, och vi tycker det är rimligt eftersom vi betygsätter både filmer, böcker, studenter och elever. Varför skulle inte forskning kunna betygsättas?

Det finns förstås en skillnad mot att ge elever betyg – bara en person kan få nobelpris inom det fältet varje år. Det skulle vara som att bara den bäste personen fick ett A i svenska det året. En annan skillnad är att man får ett betyg för att ha uppfyllt vissa kriterier. En elev demonstrerar en viss färdighet och får det betyg som den färdigheten motsvarar. Kriterierna är, eller bör vara åtminstone, tydliga och bestämda på förhand. 

Finns det några kriterier för ett nobelpris? Ja, priset ska ges till den som ”gjort mänskligheten den största nytta”. Det är ungefär som att säga att betyget A ska delas ut till den elev som skrivit den bästa uppsatsen. Inte så informativt för den som vill nå dit.

Hur är det med sport, då? OS-guld i löpning på 100 meter tilldelas den löpare som har sprungit sträckan fortast under en olympiad. Den som vill nå dit kan försöka med att springa fortare än de andra. Å andra sidan så är det lite som att säga att eleven kan pröva att skriva bättre än de andra. Kanske inte heller så informativt.

Det är i allmänhet lättare att säga vem som lyckats än hur man ska göra för att ta sig dit. Vi behöver bara bevaka mållinjen för att se vem som kom i mål först. Att vi klarar av att säga vem som kom i mål först betyder inte att vi har någon som helst aning om hur man ska göra för att lyckas med det. Hur gör man för att springa snabbt?

Till skillnad från löpning så har både nobelpriskommittén och Sveriges svenskalärare dessutom svårare att säga om man verkligen har kommit över mållinjen. Det är svårare att mäta litterär kvalitet, och det är svårt att avgöra vilken av alla upptäckter som har gjort mänskligheten den största nytta. Hur viktar man olika effekter mot varandra? Är kunskap nyttig i sig, även om de praktiska applikationerna ännu inte visat sig? Bör vi titta på antal räddade liv?

För den som vill få ett A i svenska, eller för den som vill få ett Nobelpris, spelar det roll, och här hjälper kriterierna oss. Om vi vet att en bra text behöver ha minst en metafor, ha en kritisk distans till sitt ämne och inte ha några grammatiska fel så kan vi försöka lära oss vad en metafor är, hur man har kritisk distans till sitt ämne och svensk grammatik och sedan skriva om. 

Men hur vet jag om min upptäckt kommer göra mänskligheten den största nytta? Det går förstås inte – det kanske inte ens är önskvärt att försöka. Vägen till upptäckter som hjälper många människor går nog sällan genom att man försöker göra just det, snarare genom att man är nyfiken och vill ta reda på något. Man får hoppas på tur och att slumpen gör en värdig ett ädelt pris.