Marty McFly-problemet

Härom veckan gick ”Tillbaka Till Framtiden”-filmerna på TV. Jag hade bara sett bitar av dem, men den här gången tog jag mig tid att se i alla fall större delen av de två första. Filmerna handlar om tidsresor – i första filmen åker Marty McFly tillbaka till 1950-talet, där han råkar orsaka att den händelse som gör att hans föräldrar träffas och blir kära inte händer. Det gör att han och hans syskon inte heller kommer födas – vilket i filmen visas som att hans syskon sakta men säkert bleknar på ett fotografi han har med sig. Fortsätter det så kommer inte heller han att finnas till.

Marty måste alltså se till att hans föräldrar blir ihop, så att de blir kära och han fortfarande kommer att existera i framtiden, och därmed även där han är nu, i 1950-talet. Det finns naturligtvis flera olika saker att diskutera om en sådan film – tidsresor i sig ger uppslag till en mängd olika frågor – men den som slog mig var att Marty i praktiken kämpar för sitt liv. Vi brukar normalt tänka att man har rätt att göra lite andra saker om man kämpar för sitt liv än vad som vanligtvis är accepterat. Kanske man har rätt att slå någon annan, kanske är det rätt att stjäla – om alternativet är döden.

Marty kämpar för sitt liv – men han kämpar för något han redan vet har hänt. Han vet att han borde existera. I vanliga fall när man kämpar för sitt liv vet man ju inte hur det ska gå, kanske kommer man överleva eller så gör man det inte. Frågan är om vetskapen om att han kommer existera ger honom några andra rättigheter i kampen för sitt liv än vad han normalt har? Det handlar ju om att ställa något till rätta, och då brukar andra saker vara okej än om man gör något bara för att man vill det. Det är inte bara det att han vill överleva, det verkar också riktigt att säga att i någon mening av termen så borde han överleva.

Det finns en diskussion inom filosofin huruvida vi har moraliskt ansvar gentemot framtida generationer. Är vi skyldiga att inte förstöra miljön, till exempel, för att det kommer bli jobbigt med torka och stormar eller tråkigt utan isbjörnar och pandor? Normalt sett brukar vi tänka att bara personer som faktiskt finns kan ha ett moraliskt värde, och vara relevanta för sådana här exempel, men när det gäller miljön så pratar man om att just sådana framtida generationer har rättigheter. Men framtida generationer är människor som skulle kunna finnas, men som vi inte vet om de kommer göra. Marty McFly vet ju om att han kommer finnas, han är inte en hypotetisk människa. Gör det någon skillnad?

Det första man kan fråga sig är om det i allmänhet gäller att det som finns  (eller då kommer att finnas) är på något sätt att föredra för det som inte finns (men som skulle kunna finnas), bara i kraft av det finns (eller skulle finnas om inte någonting annat hade hänt). Alltså: bör vi vara konservativa?

Sedan kan man fråga sig om tidresandet i sig ger upphov till några speciella moraliska möjligheter. Kanske det ska betraktas som något ”onaturligt”, och att det som sker på grund av en tidsresa är mindre naturligt än det som inte är en konsekvens av tidsresandet. Alltså: är det naturliga bra i sig?

Slutligen (eller åtminstone sist i detta inlägg) kan man fråga sig om det är en bättre värld där Marty McFly lever än en där han inte gör det. Det är ju bättre för honom, förstås, men sämre för det eller de barn hans föräldrar skulle haft istället, så det går kanske på ett ut. Men i övrigt? Hur lever Marty? Har hans handlingar goda konsekvenser? Är hans föräldrar lyckliga? Alltså: har man mer rätt att få finnas till om ens liv har goda konsekvenser än om det inte har det?