Föreställ dig att du är general över armén och får reda på att ett av dina kompanier har mött på svårt motstånd och är nära att övermannas. De begär hjälp och du skickar dit nya kompanier – det verkar vara det enda rimliga. Problemet med detta är att din motståndare gör precis likadant – de platser där striden håller på att förloras får förstärkning. Om förstärkningen du skickar dit gör så att du håller på att vinna slaget kommer generalen på andra sidan skicka dit nya trupper. Resultatet blir att slagen blir mycket långa och det tar tid innan någon vinner.
Jag har fått det förklarat för mig (av vem minns jag inte längre) att detta var den generella strategin i det första världskriget, och är en av förklaringarna till att det blev så utdraget. Att man i andra världskriget tänkte precis tvärtom och skickade fler trupper till de strider som man var nära att vinna och tog bort trupper därifrån man höll på att förlora. Genom att striderna blev kortare och antingen vanns eller förlorades sparade man människoliv.
Jag vet inte om denna förklaring stämmer, men det är ett intressant tankesätt. Man applicera det på ett företag – man ger mer pengar till projekt som går bra och mindre till projekt som går dåligt, och det blir närmast ett naturligt urval av idéer. Kanske även i sitt eget liv – man investerar tid i de relationer som går bra och överger de som inte fungerar.
Det här tankesättet kan man naturligtvis kritisera för att vara hjärtlöst, inte minst i fallet med soldater som dör och inte får hjälp och understöd. En annan kritik är att genom att följa minsta motståndets lag på detta sätt så genomför man aldrig något som är svårt. Företaget värderar idéer utifrån hur bra de går, alltså hur lätta de är att förverkliga, men en del idéer är svåra att förverkliga och kräver arbete. Hur lätt det är att hålla liv i en vänskapsrelation är inte nödvändigtvis ett mått på hur viktig relationen är.
Man behöver naturligtvis inte göra antingen eller – olika situationer kräver olika tankesätt. Men det kräver i sin tur att man identifierar när vilket tankesätt är det rätta. Är det svårt för att det är dåligt? Eller är det svårt för att det är svårt?